RECENSION: Kanye West - Yeezus

DÅ var den här. Kanye West mycket omtalade nya album med den blygsamma titeln  "Yeezus".  Vändorna och ryktena kring den här skivan har varit så många att jag inte ens vet var jag ska börja, men på samma gång har vi fått mycket litet information på förhand.
Ingen singel. Ingen låtlista. Inget omslag. Ingen marknadsföring (förutom SNL-framträdandet och de lite luddiga projektionerna av "New Slaves" som ägt rum på olika husväggar världen över).
Men så igår trillade allting ned med bara några dagar kvar till den officiella releasen, 18e juni.

Många förhandslyssnare har kommit med rapporter om ett väldigt mörk, aggressivt och elektronisk skiva. Vilket nu med facit i hand stämmer i samtliga fallen.
Vi hittar produktioner av ny-signade G.O.O.D Music producenten Hudson Mohawke (TNGHT) och kanske lite otippat franska techno DJ'n och artisten Gesaffelstein. Vi hittar även FLERA bidrag av de hetaste männen i musikbranschen just nu: Daft Punk som sätter tonen för hela skivan med de fyra inledande låtarna "On Sight", "Black Skinhead", "I Am A God" och "New Slaves". De spåren låter mycket mer "Human After All"-Daft Punk än "Random Access Memories". Tonen är väldigt rå och Kanye utbrister t.o.m. i primalskrik vid flertalet tillfällen.

Ett väldigt kul och intressant samarbete som vidareutvecklats sedan mästerverket "My Beautiful Dark Twisted Fantasy" är det med Justin Vernon från Bon Iver. Han lånar sin stämma till tre låtar på den här skivan, "I'm In It", "I Am A God" och "Hold My Liquor". Hans insatser är ofta relativt korta men alltid anmärkningsvärda och för låtarna till nya nivåer. En sak Kanye är väldigt bra på, att få ut de mesta ur artister (framförallt sångare) i de kortaste och minimalaste av sammanhang. De fyller alltid sin funktion någonstans i slutprodukten på ett sätt som är väldigt unikt för Kanye. Man får en refräng, en brygga eller outro där de bidrar med något för att sedan försvinna ur låten MEN de har satt sin färg och prägel på låten på ett oftast oförglömligt sätt. Exemplen är många på den här skivan med sånginsatser från nämna Justin, samt Kid Cudi, Frank Ocean, Tony Williams och Charlie Wilson. Som alla kommer till sin fulla rätt utan att någonsin få stjäla strålkastarljuset från "Yeezus".

Känner även att jag måste nämna Ye's hemstad Chicago. De känns som att han någonstans känner plikten att föra arvet vidare. Vi får nämligen bidrag av nykomlingarna Chief Keef och King L samt en av de mest intressanta producenterna i USA just nu: Young Chop. Vad de har gemensamt? Alla tre från Chicago. Chief Keef och Young Chop som båda två fick lite av sina genombrott när Kanye lyfte fram deras "I Don't Like" på "Cruel Summer" i en remix-version som ni säkert alla har hört.

Tänkte även skriva lite om mina favoritspår (just nu).
"Blood on the Leaves" innehåller en fantastisk sampling av Nina Simones version av Billie Holidays odödliga klassisker "Strange Fruit" som handlar om lynchningen som pågick i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Låten avslutas med att Kanye bryter ut i auto-tune sång och man får direkt "808's & Heartbreak"-vibbar, på ett bra sätt.
Skivan avslutas med själfulla och smutsiga spåret "Bound 2" som faktiskt är det enda spåret på den här skivan som Mr. West producerat själv tillsammans med mentorn No I.D.
En värdig avslutning på ett väldigt bra, banbrytande och delvis nytänkande hip-hop album.
Behöver dock fler lyssningar för att höra den här skivans fulla potential men jag tror den kan växa ytterligare.
Hur som helst.
Han har gjort det igen.

Praise Yeezus.