Album nummer två "Bang Bang" är i princip lika klassiskt och välgjort. Och har också helt briljanta höjdpunkter i spår som "Bats in the Belfry", "Two Coins" och "The General".
Men det är kanske ändå på deras sista skiva "Who Are We Living For?", alla bitarna faller på plats, inte för att det är deras bästa eller jämnaste utan för att det är där deras allra finaste höjdpunkter i karriären finns enligt mig. "Open Up", "Prince of Spades" och "Passerby" som kan vara deras finaste ögonblick i karriären. En karriären som för övrigt, mycket sorgligt tog slut när medlemmarna inte längre kunde hålla sams. DVD'n "The Last Dispatch" dokumenterar deras sista tid som band. De var förörvigt helt magiska när de spelade live. På samlingen "All Points Bulletin'" bjuds vi på två enastående konserter både på cd och dvd.
De finns många saker som gör detta band speciellt och olikt alla andra. De blandar musikstilar med så stor självklarhet och briljans att det alltid är lika slående. De kan spela reggae (som i t.ex. "Open Up" och "Ride A Tear") de kan spela rock (Here We Go, Time Served"), de har såklart jävligt många och fina inslag av akustiskt och folk. Och faktiskt även korta sekvenser där de rappar. Makalöst musikaliska.
Efter splittringen blev det solokarriären för samtliga av de tre killarna i gruppen, Pete Francis, Braddigan och Chad Urmston, vars projekt State Radio ni absolut inte får missa!! och framförallt ska ni lyssna på skivan "Us Against The Crown" där det finns många inslag av Dispatch's gamla storhetdagar, "Camilo", "Riddle in Londontown" och "Mr. Larkin" för att nämna tre.
Helt galet att jag inte skriver om detta band förrän nu, men jag hoppas att ni tar vara på chansen och verkligen kollar in dom nu!!! Ni kommer tacka mig jag lovar...
No comments:
Post a Comment